Golfbanekonstruktion

Långsiktiga lösningar med stora investeringar har behov av förstudier och analyser, vilket många inte vill lägga pengar. Det mest realistiska för golfklubbar i Sverige är att utgå från sina praktiska erfarenheter och prova sig fram med lösningar som kan kompletteras efter hand.

Om problemet är bestående under hela säsongen är det troligen en hög grundvattenyta och en traditionell täckdikning är ett första steg, men antagligen är det främst problem vid regnväder och dagarna efter vilket följande text utgår från. Finns det kuperade områden bredvid rangen som leder in vatten ska dessa hanteras först så nära källan som möjligt, eller med avskärande dränering på rangen.

Antingen försöker man förbättra hela rangen generellt eller gör man en 80/20 lösning (20% insats ger 80% effekt) där man utgår från de mest kritiska områden och anpassar lösningen. Det innebär att praktiska erfarenheter bör vara utgångspunkten. Skötselpersonal som varit med några år vet var det brukar pluggas flest bollar och var maskiner brukar ge körskador och var gräset mår dåligt pga wet wilting etc.

Med historiska kartor ser man enkelt vad marken tidigare har använts till. Ofta är rangen en gammal odlingsyta tillhörande en jordbruksfastighet. Är det en skog som avverkats och omvandlats till range är det helt anläggningsmetoderna då rangen skapades som avgör framtida åtgärder och underhåll. Dokumentation är dock ofta bristfällig.

Om marken är en tidigare odlingsyta i jordbruksverksamhet talar det för att det inte finns problem med högt grundvatten under odlingssäsongen. Sannolikt är den femtio år gamla jordbruksdräneringen bristfällig och då jordbearbetning som plöjning inte sker vid konstant gröda (gräsyta) kan packningsproblem uppstå med både låg infiltration av ytvatten och låg perkolation av vatten genom växtbädden. Spannmål kräver djupare växtbädd än gräs så även en dålig jordbruksmark kan fungera som gräsyta. Ofta finns diken i kanten av ytan den gamla jordbruksmarken. Jordartskartan visar vad underlaget historiskt består av.

Infiltration av ytvatten blir med en konstant grönyta sämre med tiden och kräver underhåll i form av luftning i olika former, vilket sällan sker i tillräcklig mängd på rangeytor. Det gör att ytvattenavrinning blir allt viktigare, ofta har yta har låg lutning under en procent och ger endast avrinning vid regn med lång återkomsttid dvs hög intensitet. Vid dessa regn är det inte många som vill spela golf på banan, men har rangen tak så kanske dessa väljer att slå bollar på rangen under blöta förhållanden.

Den största andelen regn i Sverige har vanligen en varaktighet över fyra timmar och står för närmare 80% av årsnederbörden. Vilket innebär att regnintensiteten är låg men ändå högre än vad en grundvattendränering klarar att avvattna och leder till problem med pluggade bollar när marken blivit mättad. Det gör att kanske 5-10 procent av dagarna under året är i riskzonen. Det är ungefär samma som antal dagar golfbilar har körförbud på fairways.

Troligen är därför en ytvattendränering mest effektiv. Antingen av hela området eller de 20% som löser 80% av problemet. Om ytan kan justeras med anvisningar går det att placera ytvattenbrunnar i de mest kritiska områdena. Brunnar kan lokalt utföras med stenkista om inte avledande rör finns att ansluta till. Ytvattenbrunnar löser bara de största problemen och främst för maskiners användning då det främst är översta delen ytan med organiskt material som blir blöt innan ytvatten börjar avledas. Infiltration av vatten från ytan kan utföras antingen med målsättningen att magasinera vatten längre ner i profilen eller att avleda vatten från växtbädden. Då regnen är lågintensiva kan ofta en magasinering med låg avvattningskapacitet vara tillräcklig.

Exempelvis kan några års (ganska många) kraftig dressning av ytan med grov sand och fin grus skapa ett magasin för stora andelar av årsnederbörden. Ett annat sätt är slitsdränering som kan utföras utan slang om den gamla jordbruksdräneringen ger en liten dränerande avvattningskapacitet. Både slitsdränering och hålpipning har begränsningen att de bara bearbetar en del av växtbädden så magasinet ökar bara en liten del varje gång och de får inte kontakt med något skikt som avleder vattnet.

Ett sätt att påverka hela växtbädden är att luckra den översta delen av växtbädden och öka totala mängden och storleken på luftfyllda porer som både ökar infiltration, perkolation och magasinering. En liten ökning av porvolymen blir effektiv eftersom hela växtbädden förbättras. Tillgängliga luftfyllda porvolymer (inte storleken) kan även ökas genom att dränera för att sänka grundvattenytan, men det ger inte lika snabb förbättring av ytan samt kostar betydligt mer.

Den lösning man väljer kan vara långsiktig investering som efter utförande endast kräver lågt underhåll vilket är att föredra avseende livscykelkostnad. Det kräver ofta en mer omfattande förstudie och analys för att säkerställa att lösningen är ändamålsenlig. Många föredrar lösningar som istället provas på en del av ytan och utvärderar effekterna så man kan komplettera med andra lösningar eller utöka vald lösning på fler ytor eller med mer frekvent åtgärd. De praktiska erfarenheterna av verksamheten är då oerhört värdefulla och ett villkor för att det ska fungera.

Det går även att kombinera investeringar med metoder där man provar sig fram. Exempelvis kan en stamledning eller krondiken i kanten av rangen vara en mindre investering i sammanhanget som är mycket värdefull för olika kompletterande lösningar att ansluta till när man provar sig fram. Även vissa redskap för kompletterande åtgärder kan vara bra investeringar.

Då gräsytan på en range inte har så höga krav på spelbarhet utan det är körbarhet och bollplockbarhet som är viktig, kan en jordluckrare vara intressant alternativ. Det är i princip en plog som inte blandar jord utan bara skär i ytan och luckrar på ett djup ner till ca 30 cm. Skären i ytan blir en slits för ökad infiltration och porvolymerna ökar kanske 10% vilket ger ett magasin på ca 30mm för regn, vilket motsvarar ett två års regn i många delar av Sverige. Åtgärden kan provas på ett område och utföras flera gånger på samma yta om det behövs, vilket ger möjlighet till en 80/20 lösning som på längre sikt ger en helt tillfredsställande lösning.

Om dräneringskapaciteten för marken under den luckrade delen är för låg, kan tubering som skapar kanaler i marken komplettera jordluckringen. Om tuberingen har för låg livslängd i en lera som belastas av maskiner kan en spårdränering med slang komplettera åtgärderna på kritiska delar av rangen.

Ett avledande krondike bredvid rangen medför att avledning av dräneringsvatten är möjlig då avstånden ofta är korta och dikets djup är lägre än dräneringslösningen som ansluts till diket.

My presentation about Practical experiences of USGA method for measuring surface organic material

En meta-studie tar fram 19 kriterier, men det saknas kalibrering mellan jordens egenskaper och det som ger en hälsosam jord. Forskningen har ofta bara ett fåtal egenskaper som grund för rekommendationer och mycket är oklart kring signifikansen i effekterna och många resultat är motstridiga. Man hade hoppats att en meta-studie hade visat mer tydlighet i området.

Man måste först fråga sig vad som menas med en hälsosam jord. Att vara naturlig duger inte, för det finns många naturligt ohälsosamma jordar. Det måste vara någon typ av operativ definition som har med ett nyttigt utfall att göra. Jorden ska helt enkelt ge en bra produktion av en viss gröda eller maximera tillväxten hos ett djur etc. Hållbar jord är inte heller ett meningsfullt begrepp.

Studien undersöker vilka analyser som utförs vid undersökningar av jordens hälsotillstånd. Man konstaterar att endast 8 analyser av 42 utförs vid mer än 20% av undersökningarna. Man hade ju hoppats att det fanns många analyser som tillämpades och att man kunde sortera bort 90% av dem för att hitta de viktigaste och undersöka om dessa räckte vid en kalibrering.

Studerar man de 19 man valt ut konstaterar man snabbt att det är ganska ormligt att utföra dessa analyserna för en enstaka jord. Det skulle vara en stor kostnad att utföra mätningarna som hade krävt extremt stor nytta för att vara motiverad. Inte ens forskare utför alla dessa 19 analyser sina forskningsförsök.

Det forskning tydligt visat är att de fysikaliska egenskaperna är de viktigaste för att både kemiska och biologiska processer ska ha en gynnsam miljö. Då är det ganska märkligt att inte meta-studien bland de 19 prioriterade analyserna har med tre viktiga fysikaliska egenskaper som porvolym (21), genomsläpplighet (22) och vattenhållande förmåga (26).

Jordhälsa är dock på modet och två metoder som börjar dyka upp allt mer i labbens erbjudande är Haney och Solvita CO₂ burst-test. Lite oroväckande att nr 36 CO₂ burst-test används i forskning i samma storleksordning som CEC analyser och Soil-P etc. Ingen av dessa metoder har ännu visat någon trovärdig nytta.

Men värst är nog ändå att man fortfarande hittar nr 15 BS (no pun intended), Base cation saturation test bland de prioriterade. Det är en metod som fortfarande används av säljare för det motiverar alltid tillförsel av något ämne, även om massor med forskning visat att metoden inte går att motivera utan är direkt meningslös.

Avslutar med citat från meta-studien: Finally, a common framework should be inclusive of all measured data—not just those results deemed signifcant (statistically or otherwise). By including negative results in which treatment differences are not detected alongside positive results in which they are, the soil health community will finally be able to talk about soil health in a consistent and transparent way.

Fotbolls-VM ska spelas på naturgräs har FIFA bestämt. Arenorna är dock inte väl lämpade för gräsplaner. För att få en så tunn överbyggnad som möjligt och för att lätt att kunna byta ut gräset, får många arenor grässvål odlat på plast som rullas ut på en dräneringsmatta för att inte bli mer än 10-12 cm hög. Det liknar hur man bygger ett grönt tak.

Qatar 2022 förbrukade mycket vatten och FIFA har lagt stora pengar på forskning inför 2026. Men det visar sig att hållbara system har svårt att klara höga funktionella krav. 1.8 miljarder människor tittade på VM finalen2022, man får helt enkelt inte misslyckas. FIFA WC 2026 har 5 miljarder kronor i budget.

Det blir tillfälliga gräsplaner på de flesta arenor då många är gjorda för konstgräs. Många blir även förstärkta med fibrer på något sätt och alla måste vara väl förberedda på att snabbt byta ut gräset. Lokala odlare måste förbereda gräs odlat på plast och alla arenor kommer att få individuella lösningar, tvärtom vad man planerade. Typlösningar visar sig som vanligt ha stora begränsningar. En spännande ändring för planeringen är att generalrepetitionen blir redan 2025 i samband med World Club Cup 2025.

Jag skrev om utmaningarna för ett år sen och under 2024 har jag haft möjlighet att följa forskningen genom doktoranderna på Michigan State University (MSU) och University of Tennessee. Jag tror resultaten från växthusen i Tennessee inte får så stor betydelse som man först trott för de stängda arenorna. Det är lite för stor utmaning att garantera bra gräsplaner i helt stängda arenor. Troligen planerar man för några byten av gräsytan på dessa arenor.

Man vet av erfarenhet att det kan gå snabbt när gräset ger upp. Vid Super Bowl 2023 började gräset ruttna i tredje perioden och det var installerat bara 8 dagar tidigare.

Den viktigaste forskningen sker nog hos MSU där olika sorters gräs odlas på plast och rullas ut på olika substrat. Att odla på plast ger en 5 cm tjock grässvål som mest består av rötter, skott och utlöpare som ger en mycket stark vrid- och slittålighet som passar fotbollsspelet. Slitstyrkan är även en fördel vid hantering, frakt och utläggning på en arena. Man utreder nog vilka metoder för fiberförstärkning som passar för att förlänga en spelperiod för att kunna göra individuell planering för olika arenor i de fall gräset börjar svika under turneringen.

Grässorterna följer växtzonerna och höjdskillnaderna. Främst i Mexico på 3000 m höjd blir det annorlunda underlag med ett japanskt ”ogräs” Kikuyu. C4 gräsen (warm season) blir lite olika typer, antagligen samma som i Qatar 2022, Tahoma 31, men även Northbridge eller Tifway 319 kan bli aktuellt. För C3 gräs (cold season) blir det Kentucky Blugrass (Ängsgröe) med inslag av Perennial Ryegrass (Rajgräs) beroende på hur öppen arenan är och om gräsmattan planeras bytas ut. Att sy in fiber har man hunnit prova ut endast på C3 gräs där behovet troligen är störst.

Det som är svårt att ändra på och anpassa för arenorna är spelschema och vissa arenor har 6 matcher på 16 dagar eller som mest 9 matcher på 5 veckor. Finalarenan i New Jersey har 8 matcher på 5 veckor.

Beslutet att göra 2025 till testturnering kom lite överraskande i höstas och det blir som vanligt driftorganisationerna som får ta smällen. Gräsodlarna som ska leverera gräs fick plötsligt ett nytt skarpt datum för leveranser och det är inte helt enkelt att korta ner tiden på en gräsodling. I Sverige behöver man ca 18 mån dvs två växtsäsonger innan gräset är moget för leverans. Det var inte heller klart vilka odlare som skulle leverera till vilka arenor, så telefonerna gick varma 1 okt för att reservera bra gräsleveranser.

Alla möjligheter till praktiska förberedelser försvann helt enkelt. Turneringens planer ska ha så lika spelbarhet som möjligt. Det gäller både träningsplaner utanför arenorna, stängda arenor och arenor med helt olika förutsättningar. En lite onödig svårighet är alla arenor som har för små planer då de främst används för American Football och byggda för konstgräs. Man behöver ta bort stolrader längst ner och förlorar inkomster, så man vill ha så liten överbyggnad för gräsplanen som möjligt.

Forskarna provar 12 och 30 cm sand under grästorven som man rullar ut men även en dräneringsmatta helt utan sand som liknar en profil som används på gröna tak. De olika underlagen ger vid tester liknande spelytor men det blir nog svårt att få egenskaperna att vara stabila under ett flertal veckor. De rent fältmässiga testerna av bevattningsrutiner, dräneringskapacitet för olika regnscenarior, artificiell belysning osv har inte hunnit provas ut pga tidigareläggningen med krav på färdiga arenor redan 2025.

En faktor av mycket stor betydelse som inte hinner provas ut, är tillväxtreglerarnas möjlighet att förbereda gräs för att växa i skugga. Utan dessa riktlinjer noga utprovade för arenor med tak och mycket skugga måste man vara väldigt duktig på att förstärka gräs med fiber eller snabbt byta ut det och få det spelbart på kort tid.

Så fram med popcorn kvällen 13 juli 2025 och titta noga på gräsmattan i finalen då MetLife stadium har haft nio matcher spelade under turneringen. Även Mercedes-Benz stadium i Atlanta (sex matcher) och Lumen Field i Seattle (sex matcher) ska vara samma planer som ska användas vid VM 2026.

Det ökade intresse för en biologiskt hälsosam jord och klimatanpassade odlingssystem, har tyvärr gett lite för stor medvind för okritiskt tänkande och kreativ marknadsföring av produkter. I stort sett all forskning visar obefintlig nytta av biostimulanter. Men forskningen leder trots de negativa produktresultaten till kunskap som borde kunna vara till nytta för skötsel av golfgreener.

Andy McGuire, agronom, Washington State University Extention, har i flera bloggposter berört ämnet inom odlingssystem och i texten tillämpar jag resonemanget utifrån ett golfperspektiv.

Prof Frank Rossi, Cornell University, sa på en föreläsning för 15 år sen att det inte går att prata om ”plant health” för det är så otydligt begrepp. Samtidigt gjorde jag ett arbete på SLU om fysikaliska analyser av golfgreener (ref) och konstaterade att Nelson (2003) menade att mikrobiologisk aktivitet kan vara den enskilt största faktorn för att gräsplantan ska klara den stress plantan utsätts för med tanke på slitage, trafik, minimala klipphöjder och låga näringsnivåer för att få snabba greener.

De flesta böcker tog upp sambandet mellan Biologi, Fysik och Kemi för att beskriva hälsosam jordmån, men inga tillämpade resonemang gick att hitta. Jag fokuserade organiskt material (OM) och hur det påverkade olika egenskaper, men lyckades inte dra några glasklara slutsatser om effektiv skötsel. Inom odlingssystem med kohesionsjordar (aggregat bildande) var det annorlunda. Där konstaterade man att plöjning var det mest negativa för en hälsosam odlingsjord eftersom bildningen av aggregat stördes.

Andy McGuire angriper sambanden mellan biologi, kemi och fysik genom att fråga sig, i vilken ordning sker förändringar mot en hälsosam jord. Han påpekar att många anser att vi glömt de biologiska aspekterna och bara fokuserat skötselmetoder och näringstillförsel i odlingssammanhang. Dock, menar McGuire att det är fel att påstå att vi måste förändra biologiska aspekter i jorden för att förbättra jordens egenskaper. Forskningen har istället visat ny kunskap om varför skötselmetoder är så effektiva. Men det betyder samtidigt inte att vi ska strunta i biologin, bara inte tro att det räcker att fokusera på mikrolivet.

Om vi betraktar vegetationen i en ostörd miljö, där pH och näringsnivåer i jorden är inom rimliga gränser och det finns tillgång till solljus som tillför energi, så kommer en viss mängd biologisk aktivitet att ske i jorden hos de bakterier som trivs under förutsättningarna. När plantan tillför energi utvecklas mikrobiologin och även fysikaliska egenskaper i jorden, främst genom aggregatbildning. Samtidigt medför regn, rötter etc fysikaliska förbättringar så att förhållandet mellan mineral, vatten och luft i jorden påverkas vilket leder till ökad mikrobilogisk aktivitet som påverkar markkemiska förhållanden.

Poängen här är att drivkrafterna är främst markkemi, markfysik och energin från solljuset. Biologin i jorden medverkar till systemets förändringar men är inte en drivkraft som direkt medför effekter. All jord har egentligen tillräckligt med bakterier etc, de bara väntar på rätt förutsättningar. Att tillföra bakterier till en jord där inte befintliga bakterier trivs är meningslöst. Dels är det så extremt lite bakterier som kan tillföras jämfört med befintlig mängd och dels är miljön fientlig mot nya mindre anpassade bakterier

Istället bör man utgå från att man har den biologin som passar platsen och det gäller att underhålla den så gott det går istället för att försöka förändra den. De tre viktiga drivande faktorerna är:

1. Tillför solljus så fotosyntesen kan skapa energi till jordens processer
2. Hantera tillväxt och utveckling av organsikt material, så det finns föda i jorden för mikroberna
3. Gödsla och tillför produkter som ger önskade effekter, men håll pH och stabila kemiska egenskaper i jorden

Att tillföra biostimulanter har undersökts av forskare. Av 44 jordbruksprodukter var 36 meningslösa, 8 hade effekt men fyra försämrade, endast en hade en kostnad som kunde motivera insatsen. Senare försök visade att 32 nya produkter hade 0 effekt. Den klassiska Mycorrhizan återfinns i många produkter men bara 12% av dem gav någon positiv effekt.

Ser man till hur biostimulanter tillverkas så har många komponenter som är svåra att framställa isolerade från odlingssystem, de måste kunna massproduceras, lagras, fraktas och inte förändras över tiden. Ändå är de för få för att påverka den stora mängd befintliga bakterier och årlig behandling rekommenderas vilket är mer affärsmodellens krav än jordens behov.

En grundläggande fråga är alltid – vad gör biostimulanten eller bioprodukten. Kan verkligen en flytande luftning (liquid aerator) fungera? Det är svårt att tänka sig hur medlet kan knuffa isär sandpartiklar vilket behövs för att öka porvolymen signifikant.

McGuire påpekar att det vi kan förändra hos biologin är att ge den mer mat. I en kompost eller stallgödsel etc finns mängder med bakterier och organiskt material i form av kol. Det är kolet vi är ute efter när man sprider stallgödsel i jordbruket. Mikroberna dör ganska snabbt. Produkter inom fotosyntater är restprodukter från nedbrytning av organiskt material. De har som uppgift att utvinna sockerarter och det tillverkas i bioreaktorer. Melass är ett exempel som ger effekter i odling men det är kortvarigt och lite utan kontroll, man vet inte vad som påverkas hos mikrolivet helt enkelt. Det är väldigt lokala effekter.

En golfgreen byggd på sand och utan aggregatbildning då halten silt och ler är låg, får organiskt material främst i ytan som filt och OM återfinns endast i låga halter längre ner i greenen. Man får lite välja angreppssätt, antingen driver man den som ett hydroponiskt system med inert växtbädd och allt som gräset behöver tillförs, eller så försöker man vårda biologin i marken för att få gräset mer motståndskraftigt i sig själv. Det är utveckling av OM som är svårigheten. Det finns kanske skäl till att gamla greenkeepers på brittiska öarna odlar egen kompost som de sprider på greenerna under lågsäsong. I Sverige var de för inte så länge sen vanligt med hönsgödsel på greenerna innan spelöppning för säsongen. Det kan ge en större aktivitet genom att föda mikrolivet.

Tyvärr är det svårt att veta vilka koncentrationer och mängder som skall tillföras. Analyser av kompost är mycket svårt och de tester av bakteriemängder och ”fungal ratio” etc är meningslösa, då vi inte har några riktvärden att utgå från.

McGuire påpekar att växtskyddsmedel inte steriliserar jord som många påstår. Vi vet att det ofta utvecklas en resistens med växtskydds medel, vilket egentligen är en mycket positiv egenskap hos jorden. Reaktionen hos mikrolivet när ett växtskydd används är att vissa bakterier är starka och klarar överleva om dosen påverkar deras typ. Dessa bakterier ökar relativt de svaga bakterierna och nästa gång får växtskyddet mindre effekt på dem, vilket kan minska inverkan på skadegöraren, men det är inte säkert. Den här egenskaper hos bakterier tillsammans med den enorma mängd och diversitet som finns hos bakterierna gör att ev negativa effekter på mikrolivet ofta blir tillfälliga och inom dagar eller veckor är en balans ofta återställd. Det som mest kan störa ett mikroliv med stora konsekvenser är temperatur och fuktighet.

Så för en golfbana med sanduppbyggda greener medför dessa resonemang om mikrolivet att det är: en motorsåg, kontroll på tillväxt och lagom dressning med sand med uppföljning av ph och mängd OM i ytan som är viktigast. Inte att köpa biostimulanter.

Golfförbundets skrift Greenuppbyggnad från 910615 har flera fördelar jämfört med uppdateringar som alltför mycket utgår från USGA rekommendationer.

Redan i inledningen skriver man att ”USGA:s anvisningar bygger på att man ska kunna ta hand om vattenmängder på upp till 100 mm/h, vilket aldrig blir aktuellt under svenska förhållanden”. Konsekvensen är att man kan utforma avvattning på ett enklare sätt, skapa en växtbädd med mindre läckage och bättre vattenhållande förmåga, vilket har uppenbara fördelar för både skötsel och vegetationen.

Istället för grova rör menar man att det räcker med 50 mm dränrör, på 5 m cc, vilket är helt korrekt även för ett två-års regn (största förväntade regn inom en två års period).

Sanden som rekommenderas ligger inom det intervall som jag ofta hittar i väl fungerade växtbäddar som byggts upp under lång tid, genom sanddressning och bearbetning av mängden organiskt material i översta skiktet, som brukar kallas filten.

Vid anläggning av en green skriver SGF att man bör ha minst 2 vikt-% mullhalt, vilket är betydligt bättre än tendensen hos USGA att vilja ligga nere vid 1,5 vikt-%, vilket ofta medför att torv omsätts snabbt och efter ett par säsonger finns ingen mull kvar i nedre delarna av växtbädden, med följden att mikrolivet blir svagt och rotdjupet minskar.

Leta i bokhyllan om ni hittar ett exemplar, det är riktigt läsvärt.

The intermediate layer is great for bridging factor, but it is unclear what happens with the perched water table in a USGA putting green. Using the intermediate layer do makes it possible to alter the design and still have good physical properties.

(this technical text needs some previous knowledge of golf green construction)

To create a perched water table, the ratio of D15 of two textures needs to be larger than five. In the USGA recommendations gravel can have D15 between 2.5 and 8 (red circles) when a intermediate layer is used. The D15 och the intermediate layer can be between 1.1 and 1.3 (green circles). So the ration can be max 8/1.1 >5 and 2.5/1.3 <5 so the gravel need to have D15 larger than 6.5 IF a perched water table is desired between gravel and intermediate layer.

Since the interface of gravel and intermediate layer is 350-400mm below turfgrass surface, it may be a good idea to avoid a perched water table since modern turfgrass on green rarely reach that depth and goes throug a layer with particles of size 1-4mm. In this case the D15 of gravel should be less than 6.5.

For rootzone D15 (yellow circle) often is close to 0.15. There was a period twenty years ago when perc rate was a critical legal requirement so too course material was use to secure approval of rootzone material. D15 could be closer to 0.5 but it is unusual nowadays. The ratio of D15 in rootzone and intermediate layer therefor would be about 5.5-6.0 resulting in a perched water table. This interface would be at 300 mm depth and behave like a golf green without a intermediate layer. So it comes down to a practical issue regarding the availability of gravel no particles larger than 12 mm, less than 10% smaller than 2 mm and less than 5% smaller than 1 mm. If not an intermediate layer is needed for the bridging factor, but be careful to not have low D15 of gravel and high D15 of rootzone because the it will be a pushup green in terms of soil matrix.

Just to expand the tought process, lets consider a green with undulation and corresponding slope of materials further down in the green. A California putting green method use this slope to slowly transport water to drainage creating a reservoir of water. Prof Ed McCoy show this in his research.

This green would have good surface drainage, and if positioned in Europe it would most likely not need the gravel layer. The intermediate layer could be hosting the drainage pipes and still manage to drain any rain event statistically occuring once a year.

To step out of the box, one could also consider the pore volumes as a magazine to not drain but for storage of a rain event. Then a rootzone without a perched water table and 600 mm thick would manage to ”drain” the water volume of a yearly storm water event, if moisture level was at field capacity at the start. So the drain pipes is not really neccessary if design is properly engineered. The Germans got some good standards for this type of design.

Den tidigare så väl ansedda USGA green section records har de senaste åren publicerat flera texter med tveksamt innehåll. Senast en artikel med påstående att man behöver analysera sin jord tre gånger per år för att gödsla med precision.

Forskaren Travis Shaddox skräder inte orden: Bizarre, nonsense, flawed osv. Hans egen forskning visade att i USA så använder hälften av alla golfbanor en direkt felaktig analysmetod för Fosfor. Sen undersökte Dr Shaddox även olika åtgärder för att gödsla med precision. Av alla åtgärder var jordanalys den som mest ökade gödslingen på golfbanorna. I sin utmärkta pod Turfgrass Epistemology utvecklar han resonemanget i podden USGA Green Section Recommends Soil Sampling 3X per Year. – YouTube

Även Micah Woods på Asian Turfgrass Center kritiserar artikeln från USGA green section i sin pod ATC doublecut från 16:00 https://youtu.be/7BuMVqaApqo?t=957

Begränsat introduktionserbjudande för max tio beställningar.

Jag har satt ihop ett paket med labbutrustning som är en enklare variant än mitt eget jordlabb som jag tror passar många banchefer. Det man behöver är ugn, siktar, skakmaskin, kemikalier och en våg samt porslinsdeglar, provrör, skyddshandskar etc. Ska man bara göra någon enstaka analys varje år duger ännu enklare manuella metoder och då kan man komma ner till 12.000 kr för eget jordlabb.

Meddela intresse nedan senast 1 febr för att få erbjudande om kurstillfälle och köp av labbutrustning med leverans i slutet av mars.

Förutom att spara pengar så får man ut mer av analyserna när man själv tar jordproverna och bereder dem i de olika analyserna. Rent okulärt ser man skiktbildningar, utfällningar, effekter av hålpipning, tendenser till black layer etc vilket är viktigt för att sätta analyserna i ett praktiskt sammanhang.

Man får av egna analyser svar samma dag och kan komplettera och anpassa analyserna utifrån egna erfarenheter och slutsatser. Man bygger upp en egen kompetens som är oerhört viktig för att tolka effekter av skötsel och olika omständigheter på golfbanan i form av väder, skadegörare och speltryck etc. Vill man sen gå djupare i någon problemställning finnas ackrediterade labb med specialiserade metoder att anlita.

Egenkontroll innebär att planera, genomföra och utvärdera åtgärder och är ett bra sätt att visa tillsynsmyndigheten att man uppfyller kraven i miljöbalken. Samma metodik kan lämpligen användas inom fler område på en golfbana. Analys av greener är starkt kopplat både till långsiktigt underhåll för lång livslängd men även på kort sikt för bra spelytor. Egenkontroll är även ett bra sätt att redovisa statusen på golfgreenerna för styrelse och bankommitté.

Det finns externa rådgivare och analys av tre greener kostar 30.000 kr om man anlitar svenska golfförbundet och då är priset subventionerat av andra medlemmar i SGF för bankonsulenterna hjälper till med proverna och kostnaden är bara vad labbet i USA fakturerar. Men man förlorar alltså sin egen kunskapsuppbyggnad det innebär att ta prover och bereda dem själv och det tar två månader att få svar. Att köpa egen utrustning för att göra motsvarande analyser till samma kostnad ger endast något lägre säkerhet i analyserna. För 30.000 kr brukar jag kunna göra analyser av fem greener vid tre tillfällen under en säsong.

Jag har optimerat min egen utrustning i jordlabbet för att kunna analysera alla greener på golfbanan inom ett dygn och då krävs en del automatisering som fördubblar investeringen, men det behövs inte vid egenkontroll då man kanske gör analyser ett tiotal gånger per år och det manuella arbetet är försumbart.

Laboratorium som är ackrediterade har utrustning som kräver ständig kalibrering och hög noggrannhet vilket är nödvändigt att anlita om man producerar mat eller har liknade krav på verksamheten etc men för golfgreener är egenkontroll med enklare analysutrustning ofta tillräckligt.

De kan skapa andra problem, men inte för att det finns giftig vätesulfid i markens porer.

Det finns ett flertal förutsättningar som krävs för att Black layers som är en sulfidmineral ska utvecklas. Först måste det finnas svavel i någon form i marken, sen måste en syrefattig miljö uppstå och det måste finnas svavelreducerande bakterier i marken. Då kan vätesulfid utvecklas som är giftig gas för gräset. Om det finns järn i marken, vilket ofta tillförs på golfgreener i form av Fe2+ så kan det bildas sulfidmineralen FeS vilket syns som ett svart område i profilen. Men egentligen är inte det svarta lagret giftigt.

Om man luftar greenen (stickluftning, hålpipning etc) så syre diffunderar in i markens porer så vädras vätesulfiden snabbt ut och den giftiga situationen försvinner. Alla som känt lukten av ruttna ägg i en golfgreen, vet när gasen finns kvar. När lukten försvunnit har man ofta kvar det svarta lagret om inte förutsättningarna för utveckling av vätesulfid ändras.

Det svarta lagret består av väldigt hårt fastlagda metallföreningar som inte går att vattna bort. Det som händer när man luftar är att syret oxiderar mineralsulfiden. Då frigörs en mängd vätejoner som sänker pH värdet kraftigt och kan göra att näringsämnen inte blir lika tillgängliga. Det är därför viktigt att främst använda nitratkväve utan sulfat (vanligaste svavelkällan) efter identifierat ett black layer. Man ska undvika organisk gödning vilket sänker redoxpotentialen och kan medföra att vätesulfiden börjar bildas igen.

Sänkningen av pH kan även medföra att ev föroreningar frigörs och lakas ur med dräneringsvatten, så ett miljöproblem kan uppstå hos känsliga recipienter. För golfgreener är nog föroreningarna inget större problem, men för gruvnäringen är det enorma kostnader för att täcka anrikningssand från kopparbrytning så den inte kommer i kontakt med luft och oxideras. Den mängd koppar som utvinns ur sulfidmineraler är ofta bara 3-4% av den totala mängden som bryts resten måste deponeras som miljöfarligt avfall och det är många hundra tusen ton per år.

De största problemen med black layer är i gamla jordgreener med bristfällig dränering. De har blivit kompakta, är rikliga på organiskt material och har ofta stående vatten lång tid i växtbädden efter regn. Det tar något dygn sen börjar redoxpotentialen sjunka när syret tar slut. Svavel finns ofta naturligt i marken och bakterier trivs om det finns organiskt material och näringsämnen. Då bildas en ganska mäktigt black layer i botten på green som kan lukta rejält illa. Det bästa är naturligtvis att åtgärda dränering och djuplufta eller helst renovera greenen. Sen är det inte bara Vätesulfid som skapas vid reducerade förhållande, utan även etylen, karboxylsyra och Mangan kan frigöras som alla är giftiga för gräset.

En lite annorlunda situation är de lager med black layer jag ofta ser när jag tar jordprover i den övre delen av greener. Det finns ofta 3-5 cm ner i en green. På nivån 0-3 cm kan man tänka att det finns en hel del gasutbyte så vätesulfid vädras ur och det inte bildas black layer. Nivån 5 cm och neråt är det lite mer oklart varför inte black layer bildas. Kanske är det brist på organiskt material då korta rötter ofta medför att en USGA green ofta har under 2 vikt-% mullhalt i skiktet 5-10 cm under greenytan. Kanske är det bevattningsmetoderna som ständigt bara fuktar upp 0-5 cm och inte ger så aktivt mikroliv under 5 cm. Eller kan det vara dressprogram som något år genomfördes mer sällan eller med annorlunda sand som skapat ett skikt och en imaginär grundvattenyta. Eller kan det vara trenden att för några år sen dressa med kompostdress som sänkt redoxpotentialen lokalt under några år, kanske i kombination med compost tea osv. Eller så är det inte nedbrytningen av organiskt material utan helt enkelt respirationen hos mikrolivet i kombination med dåligt gasutbyte som förbrukat syret. Det kan gå ganska snabbt i miljöer med rätt temperatur, fukt och näring och det låter som en miljö i övre delen på en green. Men det är bara mina spekulationer.

Detta lokala lager med sulfidmineral kan bli ett fysiskt hinder för vatten och rötter, men om det inte luktar så är det knappast i en koncentration giftigt för gräset, mer än möjligtvis under en kort tid. Med normala luftningsprogram med solida dornar som bryter igenom skiktet borde man kunna leva med det och vara noga med att inte tillföra organiskt gödsel eller något som innehåller svavel i onödan. Så länge det finns frisk sand under så är det inte ett dräneringsproblem trots allt, så renovering ska inte behövas, men kanske lite klassisk TLC (tender love and care).