Golfbanekonstruktion

Första matchen på Estadio Monterrey spelas på Bermudagräs som är ett warm season gräs som vi inte kan använda (ännu…) på svenska fotbollsplaner.

Arenan är byggd med endast en liten öppning i taket så det behövs extra belysning för gräset. Även luftcirkulationen är väldigt begränsad så man har byggt ett vakuumdrivet ventilationssystem under gräset som både kan tillföra kallluft och suga ut varm fuktig luft, men även vatten vid kraftigt regn. På ytan har man ett vanligt bevattningssystem med spridare.

Grästypen av varianten Tahoma 31 användes vid VM i Qatar och skiljer sig från cool season gräs främst genom att det har ett mer platt ytligt liggande växtsätt och kan upplevas som lite medgräs eller motgräs (kallas grain).

Det trixigaste med arenan är att styra växtbelysningen och den värme den genererar som kan skada gräset, tillsammans med vakuumsystemets egenskaper. Forskning från golfbanor med vakuumsystem har visat att det gärna uppstår lokala kanaler och luften tar enklaste vägen. Det gör inte så mycket när man dränerar bort ytvatten men kan ge stor variation i gräsytans temperatur om det är fuktig luft som skall föras bort eller kall luft som skall tillföras och gräsplantor har inte många cm komfortzon i utbredning. Så kanske kan variation i bollstuds och bollrull uppstå.

Andra matchen spelas i en stängd arena i Houston, som kommer att få samma gräs som Dallas och byggas på liknande sätt.

Arenan i Houston har normalt konstgräs men har erfarenhet av att även använda naturgräs i arenan. Men det förutsatte att man kunde ta ut gräset på dagarna och ge det naturligt solljus eftersom det delvis öppningsbara taket inte ger tillräckligt ljus. Man använde då warm season gräs men nu skall man spela på cool season gräs och det vill gärna ha kalla nätter vilken inte existerar i Houston på sommaren. Ventilationssystemet som finns under gräset kommer att blåsa kall luft genom gräset för att kyla det. Dessutom kommer gräset att ligga på plats ända till sista speltillfället 4:e Juli. Man har fläktar och extra växtbelysning men är inte vana vid mängden ljustillskott gräsblandningen med Ängsgröe och Rajgräs behöver. Det här kan vara den svåraste arenan att klara gräset under alla sex matcher som ska spelas.

Tredje matchen möter Japan på AT&T Stadium som kallas Dallas stadium under fotbolls-VM. Vanligtvis har man konstgräs och ett helt stängt stadium med luftkonditionering. Det gör att naturgräs måste tillföras både vatten, ljus, lagom temperatur, luftfuktighet och gärna luftrörselser. Man river bort konstgräset och lägger ut ett cellmembran ovanpå betongunderlaget som medför att både luft och vatten kan förflyttas snabbt under växtbädden. Denna tillfälliga sandiga växtbädden är endast ca 15 cm tjock och det rullas ut färdigt gräs ovanpå. Därefter förstärks ytan med syntetfiber som sys ner med en gigantisk stickmaskin. Det gör att man har till slut en hybridmatta med ca 90-95% naturgräs.

Gräset är en blandning av Ängsgröe och Rajgräs odlat på plast i Denver, Colorado 150 mil från Arlington, Texas. Plast under odlingen gör att gräsrötter tvingas stanna i översta 5 cm och blir en väldigt stark grässvål som tål stor belastning. FIFA har varit väldigt noga med de fysikaliska egenskaperna i grässvålen så det blir rätt bollstuds och bollrull som mer traditionellt odlat naturgräs.

Gräsblandningen är 85% Ängsgröe som ska ge slittålighet och 15% Rajgräs som för snabb återetablering vid skador och slitage. I Texas har normalt warm season gräs av typ Bermuda, men en arena med stängt tak och luftkonditionerna gör att man väljer cool season gräs. Belysningsanläggningen består av hundratals LED ramper som lyfts upp i taket under matcherna. Cellstrukturen under växtbädden kan dränera effektivt men även tillföra vatten underifrån växtbädden. Man använder även underjordisk ventilation eftersom arenan har en klimatanläggning som mer är dimensionerad för publikens komfort.

Vinner vi grupp F får vi spela i Monterrey igen. En andra plats i grupp F innebär match i Houston, Blir vi trea i grupp F spelar vi i Boston.

Boston kommer lite att lika finalarenan i New Jersey, med skillnaden att i New Jersey har man Bermudagräs och man inte sytt ner sina fibrer utan valt en duk med färdiga fibrer som sen gräsodlaren lägger ut på plast och odlar gräset i 15-18 månader innan det transporteras till finalarenan. Det kan innebära att gräset vuxit i 10-12 veckor innan finalen och fibrerna då hamnat lite längre ner och kanske kan påverka spelet.

Att vara greenkeeper på golfbana är lite som att jobba på Systembolaget. Man måste ha intäkter större än kostnader men man får inte maximera vinsten genom att sälja så mycket varor man kan. Helst vill man inte att gräset ska växa alls, men ge en bra spelyta.

Det är svårt att tillämpa forskning om markens biokemi då avkastning (Yield) inte är ett mål. I en artikel om relationen mellan Kväve (N) och Svavel (S), drar forskaren slutsatser som inte går att använda för gräs på golfgreener.

University of Minnesota har skrivit en artikel om ”debunking the N/S ration myth” baserad på Kaisers forskning från 2017. Myten säger att N:S ska vara mellan 10:1 och 15:1. Blir den högre är det en brist på svavel. Gödselleverantörer använder ofta denna kvot för att sälja Svavel (när de har sålt för mycket gödsel).

Kaiser har tagit reda på att förhållandet N:S inte är intressant utan det är en mininivå på Svavel som är viktig oavsett vilken nivå på kväve man har i jorden. Frågan är om slutsatserna är relevanta för golfgreener.

När avkastning är målet försöker man hela tiden öka tillförsel av kväve på ett ekonomiskt sett dvs vinsten ska överstiga kostnaden. Vid maximala ekomiskt försvarbara nivåer på kväve försöker man hitta andra ämnen som interagerar med kväve-nivån för att ytterligare öka avkastningen. Därför är det intressant att veta om ett N:S förhållande är korrekt så att Svavel måste tillföras om man lyckas öka N utan att det kostar för mycket.

Det visade sig i Kaisers forskning att ökad tillförsel av N ökade både koncentrationen av N och S i plantan. Tillförsel av S ökade nivån av S men inte N i plantan. Det gäller både i de vegetativa delarna och i skördade korn.

Samtidigt visade Kaisers försök att odlingar där S inte alls tillfördes blev det större kvävebrist än i andra odlingar. Det indikerar att S kan påverka N i plantan.

Slutsatsen Kaiser drog av försöken var att nivån på kväve i plantan varierar så mycket beroende på tillförsel, tillgänglighet, upptag osv att det inte gick att fastställa ett N:S förhållande. Kväve påverkar N:S förhållandet mycket mer än S gör och det går inte att dra slutsatser om förväntad avkastning beroende på N:S förhållande.

Det innebär att det inte går att identifiera en Svavelbrist baserat på jordanalys av N:S förhållandet. Tillförsel av S, påverkar nivån på S i plantan men inte N:S förhållandet. Man riskerar feldiagnosticera en kvävebrist som svavelbrist helt enkelt.

Vid optimal kvävenivå kunde tillförsel av Svavel ge 4% mer avkastning. Vid kvävebrist kunde plantan inte tillgodogöra sig tillförsel av Svavel. Det här innebär inte att ökad tillförsel av kväve innebär ökat behov av Svavel som många tror. Men det kan innebära att tillförsel av kväve avslöjar en bristsituation för Svavel. Alltså är det en mininivå för Svavel som är intressant, inte förhållandet N:S. När plantans biologiska behov av Svavel är tillfredsställt finns det ingen ekonomisk vinst med att tillföra mer Svavel även om optimal ekonomisk kvävenivå kan ökas.

Men det handlar alltså om N:S vid maximal avkastning vid odling av en gröda (Majs i detta fall).

På en golfgreen skulle man kunna öka tillväxten av gräs betydligt genom att tillföra mer kväve. Troligen tillförs ca 25-50% av vad som skulle kunna ge maximal tillväxt. Många rekommenderar ca 3% kväve vid bladanalys, men det går att gödsla så bladen kommer upp i mer än 10% utan att det blir giftiga nivåer. Den som råkat spilla gödsel kan ibland se ökad tillväxt och kraftigt ökad grönhet långt in på säsongen.

Frågan är då om Kaisers forskning som slår hål på myten om att N:S förhållande ska vara runt 12:1 i en golfsammanhang då man konstant ligger på lägre nivåer av än ”optimal ekonomisk kvävenivå”. Möjligtvis kan gräsodlare i Spanien som maximerar etableringshastighet och tid till möjlig skörd, ha nytta av slutsatserna, men för att dra slutsatser om golfgreener krävs en kalibrering av responsen hos gräset för N:S förhållande vid de nivåer vi brukar ligga på för golfgreener och för de olika grässorter och olika stressnivåer vid utsätter gräset för. Ingen trampar på Majs med kvävebrist under odlingssäsongen på samma sätt som 45.000 spelronder belastar en hållbart gödslad golfgreen.

Tills den forskningen finns, är det kanske bra att fortsätta sikta på minst 0,2% Svavel i en bladanalys.

Grundläggande kunskap om olika gödsling av golfgreener finns i STERF handbok Precision-Fertilisation-Handbook-2021-final.pdf

Ytterligheterna i toleranserna visar stora fysikaliska skillnader för golfgreener byggda enligt USGA rekommendationer. Nedan extrema exempel för att komplettera inlägget igår om variationer i USGA greener.

Ett växtbäddsmaterial kan få väldigt hög fukt- och näringshållande förmåga om man väljer finare sand inom toleransgränserna och samtidigt tillför organiskt material. I fallet E är dressprogrammet extremt viktigt och för växtbäddsmaterialet i fallet F är bevattning och gödsling speciellt kritiskt. I både E och F är det uppenbart att Best Management Practice med ca 18% fukt vid fältkapacitet inte stämmer.

I kriterierna för USGA greener finns fysikaliska krav i tabell 4 och i tabell 5 anges konfidensintervallen vid kvalitetskontrollen. En green kan ha under 13% luftfyllda porer och ändå bli godkänd. Samtidigt kan fukthållande förmågan var nära 30% redan som nybyggd innan kompaktion och mängden organiskt material utvecklas.

 

Fyra olika greener som alla klarar kraven på en USGA greens fysikaliska egenskaper samt kvalitetskontrollen för leverans av material.

Det är stor skillnad på vilka grässorter som är lämpliga att etablera i en green av typ C. En green av typ B har redan vid nyanläggning fått egenskaper som ger kortare livslängd när kompaktering ökar.

2018recommendationsmethodputtinggreen.pdf

 

Långsiktiga lösningar med stora investeringar har behov av förstudier och analyser, vilket många inte vill lägga pengar. Det mest realistiska för golfklubbar i Sverige är att utgå från sina praktiska erfarenheter och prova sig fram med lösningar som kan kompletteras efter hand.

Om problemet är bestående under hela säsongen är det troligen en hög grundvattenyta och en traditionell täckdikning är ett första steg, men antagligen är det främst problem vid regnväder och dagarna efter vilket följande text utgår från. Finns det kuperade områden bredvid rangen som leder in vatten ska dessa hanteras först så nära källan som möjligt, eller med avskärande dränering på rangen.

Antingen försöker man förbättra hela rangen generellt eller gör man en 80/20 lösning (20% insats ger 80% effekt) där man utgår från de mest kritiska områden och anpassar lösningen. Det innebär att praktiska erfarenheter bör vara utgångspunkten. Skötselpersonal som varit med några år vet var det brukar pluggas flest bollar och var maskiner brukar ge körskador och var gräset mår dåligt pga wet wilting etc.

Med historiska kartor ser man enkelt vad marken tidigare har använts till. Ofta är rangen en gammal odlingsyta tillhörande en jordbruksfastighet. Är det en skog som avverkats och omvandlats till range är det helt anläggningsmetoderna då rangen skapades som avgör framtida åtgärder och underhåll. Dokumentation är dock ofta bristfällig.

Om marken är en tidigare odlingsyta i jordbruksverksamhet talar det för att det inte finns problem med högt grundvatten under odlingssäsongen. Sannolikt är den femtio år gamla jordbruksdräneringen bristfällig och då jordbearbetning som plöjning inte sker vid konstant gröda (gräsyta) kan packningsproblem uppstå med både låg infiltration av ytvatten och låg perkolation av vatten genom växtbädden. Spannmål kräver djupare växtbädd än gräs så även en dålig jordbruksmark kan fungera som gräsyta. Ofta finns diken i kanten av ytan den gamla jordbruksmarken. Jordartskartan visar vad underlaget historiskt består av.

Infiltration av ytvatten blir med en konstant grönyta sämre med tiden och kräver underhåll i form av luftning i olika former, vilket sällan sker i tillräcklig mängd på rangeytor. Det gör att ytvattenavrinning blir allt viktigare, ofta har yta har låg lutning under en procent och ger endast avrinning vid regn med lång återkomsttid dvs hög intensitet. Vid dessa regn är det inte många som vill spela golf på banan, men har rangen tak så kanske dessa väljer att slå bollar på rangen under blöta förhållanden.

Den största andelen regn i Sverige har vanligen en varaktighet över fyra timmar och står för närmare 80% av årsnederbörden. Vilket innebär att regnintensiteten är låg men ändå högre än vad en grundvattendränering klarar att avvattna och leder till problem med pluggade bollar när marken blivit mättad. Det gör att kanske 5-10 procent av dagarna under året är i riskzonen. Det är ungefär samma som antal dagar golfbilar har körförbud på fairways.

Troligen är därför en ytvattendränering mest effektiv. Antingen av hela området eller de 20% som löser 80% av problemet. Om ytan kan justeras med anvisningar går det att placera ytvattenbrunnar i de mest kritiska områdena. Brunnar kan lokalt utföras med stenkista om inte avledande rör finns att ansluta till. Ytvattenbrunnar löser bara de största problemen och främst för maskiners användning då det främst är översta delen ytan med organiskt material som blir blöt innan ytvatten börjar avledas. Infiltration av vatten från ytan kan utföras antingen med målsättningen att magasinera vatten längre ner i profilen eller att avleda vatten från växtbädden. Då regnen är lågintensiva kan ofta en magasinering med låg avvattningskapacitet vara tillräcklig.

Exempelvis kan några års (ganska många) kraftig dressning av ytan med grov sand och fin grus skapa ett magasin för stora andelar av årsnederbörden. Ett annat sätt är slitsdränering som kan utföras utan slang om den gamla jordbruksdräneringen ger en liten dränerande avvattningskapacitet. Både slitsdränering och hålpipning har begränsningen att de bara bearbetar en del av växtbädden så magasinet ökar bara en liten del varje gång och de får inte kontakt med något skikt som avleder vattnet.

Ett sätt att påverka hela växtbädden är att luckra den översta delen av växtbädden och öka totala mängden och storleken på luftfyllda porer som både ökar infiltration, perkolation och magasinering. En liten ökning av porvolymen blir effektiv eftersom hela växtbädden förbättras. Tillgängliga luftfyllda porvolymer (inte storleken) kan även ökas genom att dränera för att sänka grundvattenytan, men det ger inte lika snabb förbättring av ytan samt kostar betydligt mer.

Den lösning man väljer kan vara långsiktig investering som efter utförande endast kräver lågt underhåll vilket är att föredra avseende livscykelkostnad. Det kräver ofta en mer omfattande förstudie och analys för att säkerställa att lösningen är ändamålsenlig. Många föredrar lösningar som istället provas på en del av ytan och utvärderar effekterna så man kan komplettera med andra lösningar eller utöka vald lösning på fler ytor eller med mer frekvent åtgärd. De praktiska erfarenheterna av verksamheten är då oerhört värdefulla och ett villkor för att det ska fungera.

Det går även att kombinera investeringar med metoder där man provar sig fram. Exempelvis kan en stamledning eller krondiken i kanten av rangen vara en mindre investering i sammanhanget som är mycket värdefull för olika kompletterande lösningar att ansluta till när man provar sig fram. Även vissa redskap för kompletterande åtgärder kan vara bra investeringar.

Då gräsytan på en range inte har så höga krav på spelbarhet utan det är körbarhet och bollplockbarhet som är viktig, kan en jordluckrare vara intressant alternativ. Det är i princip en plog som inte blandar jord utan bara skär i ytan och luckrar på ett djup ner till ca 30 cm. Skären i ytan blir en slits för ökad infiltration och porvolymerna ökar kanske 10% vilket ger ett magasin på ca 30mm för regn, vilket motsvarar ett två års regn i många delar av Sverige. Åtgärden kan provas på ett område och utföras flera gånger på samma yta om det behövs, vilket ger möjlighet till en 80/20 lösning som på längre sikt ger en helt tillfredsställande lösning.

Om dräneringskapaciteten för marken under den luckrade delen är för låg, kan tubering som skapar kanaler i marken komplettera jordluckringen. Om tuberingen har för låg livslängd i en lera som belastas av maskiner kan en spårdränering med slang komplettera åtgärderna på kritiska delar av rangen.

Ett avledande krondike bredvid rangen medför att avledning av dräneringsvatten är möjlig då avstånden ofta är korta och dikets djup är lägre än dräneringslösningen som ansluts till diket.

My presentation about Practical experiences of USGA method for measuring surface organic material

En meta-studie tar fram 19 kriterier, men det saknas kalibrering mellan jordens egenskaper och det som ger en hälsosam jord. Forskningen har ofta bara ett fåtal egenskaper som grund för rekommendationer och mycket är oklart kring signifikansen i effekterna och många resultat är motstridiga. Man hade hoppats att en meta-studie hade visat mer tydlighet i området.

Man måste först fråga sig vad som menas med en hälsosam jord. Att vara naturlig duger inte, för det finns många naturligt ohälsosamma jordar. Det måste vara någon typ av operativ definition som har med ett nyttigt utfall att göra. Jorden ska helt enkelt ge en bra produktion av en viss gröda eller maximera tillväxten hos ett djur etc. Hållbar jord är inte heller ett meningsfullt begrepp.

Studien undersöker vilka analyser som utförs vid undersökningar av jordens hälsotillstånd. Man konstaterar att endast 8 analyser av 42 utförs vid mer än 20% av undersökningarna. Man hade ju hoppats att det fanns många analyser som tillämpades och att man kunde sortera bort 90% av dem för att hitta de viktigaste och undersöka om dessa räckte vid en kalibrering.

Studerar man de 19 man valt ut konstaterar man snabbt att det är ganska ormligt att utföra dessa analyserna för en enstaka jord. Det skulle vara en stor kostnad att utföra mätningarna som hade krävt extremt stor nytta för att vara motiverad. Inte ens forskare utför alla dessa 19 analyser sina forskningsförsök.

Det forskning tydligt visat är att de fysikaliska egenskaperna är de viktigaste för att både kemiska och biologiska processer ska ha en gynnsam miljö. Då är det ganska märkligt att inte meta-studien bland de 19 prioriterade analyserna har med tre viktiga fysikaliska egenskaper som porvolym (21), genomsläpplighet (22) och vattenhållande förmåga (26).

Jordhälsa är dock på modet och två metoder som börjar dyka upp allt mer i labbens erbjudande är Haney och Solvita CO₂ burst-test. Lite oroväckande att nr 36 CO₂ burst-test används i forskning i samma storleksordning som CEC analyser och Soil-P etc. Ingen av dessa metoder har ännu visat någon trovärdig nytta.

Men värst är nog ändå att man fortfarande hittar nr 15 BS (no pun intended), Base cation saturation test bland de prioriterade. Det är en metod som fortfarande används av säljare för det motiverar alltid tillförsel av något ämne, även om massor med forskning visat att metoden inte går att motivera utan är direkt meningslös.

Avslutar med citat från meta-studien: Finally, a common framework should be inclusive of all measured data—not just those results deemed signifcant (statistically or otherwise). By including negative results in which treatment differences are not detected alongside positive results in which they are, the soil health community will finally be able to talk about soil health in a consistent and transparent way.

Fotbolls-VM ska spelas på naturgräs har FIFA bestämt. Arenorna är dock inte väl lämpade för gräsplaner. För att få en så tunn överbyggnad som möjligt och för att lätt att kunna byta ut gräset, får många arenor grässvål odlat på plast som rullas ut på en dräneringsmatta för att inte bli mer än 10-12 cm hög. Det liknar hur man bygger ett grönt tak.

Qatar 2022 förbrukade mycket vatten och FIFA har lagt stora pengar på forskning inför 2026. Men det visar sig att hållbara system har svårt att klara höga funktionella krav. 1.8 miljarder människor tittade på VM finalen2022, man får helt enkelt inte misslyckas. FIFA WC 2026 har 5 miljarder kronor i budget.

Det blir tillfälliga gräsplaner på de flesta arenor då många är gjorda för konstgräs. Många blir även förstärkta med fibrer på något sätt och alla måste vara väl förberedda på att snabbt byta ut gräset. Lokala odlare måste förbereda gräs odlat på plast och alla arenor kommer att få individuella lösningar, tvärtom vad man planerade. Typlösningar visar sig som vanligt ha stora begränsningar. En spännande ändring för planeringen är att generalrepetitionen blir redan 2025 i samband med World Club Cup 2025.

Jag skrev om utmaningarna för ett år sen och under 2024 har jag haft möjlighet att följa forskningen genom doktoranderna på Michigan State University (MSU) och University of Tennessee. Jag tror resultaten från växthusen i Tennessee inte får så stor betydelse som man först trott för de stängda arenorna. Det är lite för stor utmaning att garantera bra gräsplaner i helt stängda arenor. Troligen planerar man för några byten av gräsytan på dessa arenor.

Man vet av erfarenhet att det kan gå snabbt när gräset ger upp. Vid Super Bowl 2023 började gräset ruttna i tredje perioden och det var installerat bara 8 dagar tidigare.

Den viktigaste forskningen sker nog hos MSU där olika sorters gräs odlas på plast och rullas ut på olika substrat. Att odla på plast ger en 5 cm tjock grässvål som mest består av rötter, skott och utlöpare som ger en mycket stark vrid- och slittålighet som passar fotbollsspelet. Slitstyrkan är även en fördel vid hantering, frakt och utläggning på en arena. Man utreder nog vilka metoder för fiberförstärkning som passar för att förlänga en spelperiod för att kunna göra individuell planering för olika arenor i de fall gräset börjar svika under turneringen.

Grässorterna följer växtzonerna och höjdskillnaderna. Främst i Mexico på 3000 m höjd blir det annorlunda underlag med ett japanskt ”ogräs” Kikuyu. C4 gräsen (warm season) blir lite olika typer, antagligen samma som i Qatar 2022, Tahoma 31, men även Northbridge eller Tifway 319 kan bli aktuellt. För C3 gräs (cold season) blir det Kentucky Blugrass (Ängsgröe) med inslag av Perennial Ryegrass (Rajgräs) beroende på hur öppen arenan är och om gräsmattan planeras bytas ut. Att sy in fiber har man hunnit prova ut endast på C3 gräs där behovet troligen är störst.

Det som är svårt att ändra på och anpassa för arenorna är spelschema och vissa arenor har 6 matcher på 16 dagar eller som mest 9 matcher på 5 veckor. Finalarenan i New Jersey har 8 matcher på 5 veckor.

Beslutet att göra 2025 till testturnering kom lite överraskande i höstas och det blir som vanligt driftorganisationerna som får ta smällen. Gräsodlarna som ska leverera gräs fick plötsligt ett nytt skarpt datum för leveranser och det är inte helt enkelt att korta ner tiden på en gräsodling. I Sverige behöver man ca 18 mån dvs två växtsäsonger innan gräset är moget för leverans. Det var inte heller klart vilka odlare som skulle leverera till vilka arenor, så telefonerna gick varma 1 okt för att reservera bra gräsleveranser.

Alla möjligheter till praktiska förberedelser försvann helt enkelt. Turneringens planer ska ha så lika spelbarhet som möjligt. Det gäller både träningsplaner utanför arenorna, stängda arenor och arenor med helt olika förutsättningar. En lite onödig svårighet är alla arenor som har för små planer då de främst används för American Football och byggda för konstgräs. Man behöver ta bort stolrader längst ner och förlorar inkomster, så man vill ha så liten överbyggnad för gräsplanen som möjligt.

Forskarna provar 12 och 30 cm sand under grästorven som man rullar ut men även en dräneringsmatta helt utan sand som liknar en profil som används på gröna tak. De olika underlagen ger vid tester liknande spelytor men det blir nog svårt att få egenskaperna att vara stabila under ett flertal veckor. De rent fältmässiga testerna av bevattningsrutiner, dräneringskapacitet för olika regnscenarior, artificiell belysning osv har inte hunnit provas ut pga tidigareläggningen med krav på färdiga arenor redan 2025.

En faktor av mycket stor betydelse som inte hinner provas ut, är tillväxtreglerarnas möjlighet att förbereda gräs för att växa i skugga. Utan dessa riktlinjer noga utprovade för arenor med tak och mycket skugga måste man vara väldigt duktig på att förstärka gräs med fiber eller snabbt byta ut det och få det spelbart på kort tid.

Så fram med popcorn kvällen 13 juli 2025 och titta noga på gräsmattan i finalen då MetLife stadium har haft nio matcher spelade under turneringen. Även Mercedes-Benz stadium i Atlanta (sex matcher) och Lumen Field i Seattle (sex matcher) ska vara samma planer som ska användas vid VM 2026.

Det ökade intresse för en biologiskt hälsosam jord och klimatanpassade odlingssystem, har tyvärr gett lite för stor medvind för okritiskt tänkande och kreativ marknadsföring av produkter. I stort sett all forskning visar obefintlig nytta av biostimulanter. Men forskningen leder trots de negativa produktresultaten till kunskap som borde kunna vara till nytta för skötsel av golfgreener.

Andy McGuire, agronom, Washington State University Extention, har i flera bloggposter berört ämnet inom odlingssystem och i texten tillämpar jag resonemanget utifrån ett golfperspektiv.

Prof Frank Rossi, Cornell University, sa på en föreläsning för 15 år sen att det inte går att prata om ”plant health” för det är så otydligt begrepp. Samtidigt gjorde jag ett arbete på SLU om fysikaliska analyser av golfgreener (ref) och konstaterade att Nelson (2003) menade att mikrobiologisk aktivitet kan vara den enskilt största faktorn för att gräsplantan ska klara den stress plantan utsätts för med tanke på slitage, trafik, minimala klipphöjder och låga näringsnivåer för att få snabba greener.

De flesta böcker tog upp sambandet mellan Biologi, Fysik och Kemi för att beskriva hälsosam jordmån, men inga tillämpade resonemang gick att hitta. Jag fokuserade organiskt material (OM) och hur det påverkade olika egenskaper, men lyckades inte dra några glasklara slutsatser om effektiv skötsel. Inom odlingssystem med kohesionsjordar (aggregat bildande) var det annorlunda. Där konstaterade man att plöjning var det mest negativa för en hälsosam odlingsjord eftersom bildningen av aggregat stördes.

Andy McGuire angriper sambanden mellan biologi, kemi och fysik genom att fråga sig, i vilken ordning sker förändringar mot en hälsosam jord. Han påpekar att många anser att vi glömt de biologiska aspekterna och bara fokuserat skötselmetoder och näringstillförsel i odlingssammanhang. Dock, menar McGuire att det är fel att påstå att vi måste förändra biologiska aspekter i jorden för att förbättra jordens egenskaper. Forskningen har istället visat ny kunskap om varför skötselmetoder är så effektiva. Men det betyder samtidigt inte att vi ska strunta i biologin, bara inte tro att det räcker att fokusera på mikrolivet.

Om vi betraktar vegetationen i en ostörd miljö, där pH och näringsnivåer i jorden är inom rimliga gränser och det finns tillgång till solljus som tillför energi, så kommer en viss mängd biologisk aktivitet att ske i jorden hos de bakterier som trivs under förutsättningarna. När plantan tillför energi utvecklas mikrobiologin och även fysikaliska egenskaper i jorden, främst genom aggregatbildning. Samtidigt medför regn, rötter etc fysikaliska förbättringar så att förhållandet mellan mineral, vatten och luft i jorden påverkas vilket leder till ökad mikrobilogisk aktivitet som påverkar markkemiska förhållanden.

Poängen här är att drivkrafterna är främst markkemi, markfysik och energin från solljuset. Biologin i jorden medverkar till systemets förändringar men är inte en drivkraft som direkt medför effekter. All jord har egentligen tillräckligt med bakterier etc, de bara väntar på rätt förutsättningar. Att tillföra bakterier till en jord där inte befintliga bakterier trivs är meningslöst. Dels är det så extremt lite bakterier som kan tillföras jämfört med befintlig mängd och dels är miljön fientlig mot nya mindre anpassade bakterier

Istället bör man utgå från att man har den biologin som passar platsen och det gäller att underhålla den så gott det går istället för att försöka förändra den. De tre viktiga drivande faktorerna är:

1. Tillför solljus så fotosyntesen kan skapa energi till jordens processer
2. Hantera tillväxt och utveckling av organsikt material, så det finns föda i jorden för mikroberna
3. Gödsla och tillför produkter som ger önskade effekter, men håll pH och stabila kemiska egenskaper i jorden

Att tillföra biostimulanter har undersökts av forskare. Av 44 jordbruksprodukter var 36 meningslösa, 8 hade effekt men fyra försämrade, endast en hade en kostnad som kunde motivera insatsen. Senare försök visade att 32 nya produkter hade 0 effekt. Den klassiska Mycorrhizan återfinns i många produkter men bara 12% av dem gav någon positiv effekt.

Ser man till hur biostimulanter tillverkas så har många komponenter som är svåra att framställa isolerade från odlingssystem, de måste kunna massproduceras, lagras, fraktas och inte förändras över tiden. Ändå är de för få för att påverka den stora mängd befintliga bakterier och årlig behandling rekommenderas vilket är mer affärsmodellens krav än jordens behov.

En grundläggande fråga är alltid – vad gör biostimulanten eller bioprodukten. Kan verkligen en flytande luftning (liquid aerator) fungera? Det är svårt att tänka sig hur medlet kan knuffa isär sandpartiklar vilket behövs för att öka porvolymen signifikant.

McGuire påpekar att det vi kan förändra hos biologin är att ge den mer mat. I en kompost eller stallgödsel etc finns mängder med bakterier och organiskt material i form av kol. Det är kolet vi är ute efter när man sprider stallgödsel i jordbruket. Mikroberna dör ganska snabbt. Produkter inom fotosyntater är restprodukter från nedbrytning av organiskt material. De har som uppgift att utvinna sockerarter och det tillverkas i bioreaktorer. Melass är ett exempel som ger effekter i odling men det är kortvarigt och lite utan kontroll, man vet inte vad som påverkas hos mikrolivet helt enkelt. Det är väldigt lokala effekter.

En golfgreen byggd på sand och utan aggregatbildning då halten silt och ler är låg, får organiskt material främst i ytan som filt och OM återfinns endast i låga halter längre ner i greenen. Man får lite välja angreppssätt, antingen driver man den som ett hydroponiskt system med inert växtbädd och allt som gräset behöver tillförs, eller så försöker man vårda biologin i marken för att få gräset mer motståndskraftigt i sig själv. Det är utveckling av OM som är svårigheten. Det finns kanske skäl till att gamla greenkeepers på brittiska öarna odlar egen kompost som de sprider på greenerna under lågsäsong. I Sverige var de för inte så länge sen vanligt med hönsgödsel på greenerna innan spelöppning för säsongen. Det kan ge en större aktivitet genom att föda mikrolivet.

Tyvärr är det svårt att veta vilka koncentrationer och mängder som skall tillföras. Analyser av kompost är mycket svårt och de tester av bakteriemängder och ”fungal ratio” etc är meningslösa, då vi inte har några riktvärden att utgå från.

McGuire påpekar att växtskyddsmedel inte steriliserar jord som många påstår. Vi vet att det ofta utvecklas en resistens med växtskydds medel, vilket egentligen är en mycket positiv egenskap hos jorden. Reaktionen hos mikrolivet när ett växtskydd används är att vissa bakterier är starka och klarar överleva om dosen påverkar deras typ. Dessa bakterier ökar relativt de svaga bakterierna och nästa gång får växtskyddet mindre effekt på dem, vilket kan minska inverkan på skadegöraren, men det är inte säkert. Den här egenskaper hos bakterier tillsammans med den enorma mängd och diversitet som finns hos bakterierna gör att ev negativa effekter på mikrolivet ofta blir tillfälliga och inom dagar eller veckor är en balans ofta återställd. Det som mest kan störa ett mikroliv med stora konsekvenser är temperatur och fuktighet.

Så för en golfbana med sanduppbyggda greener medför dessa resonemang om mikrolivet att det är: en motorsåg, kontroll på tillväxt och lagom dressning med sand med uppföljning av ph och mängd OM i ytan som är viktigast. Inte att köpa biostimulanter.

Golfförbundets skrift Greenuppbyggnad från 910615 har flera fördelar jämfört med uppdateringar som alltför mycket utgår från USGA rekommendationer.

Redan i inledningen skriver man att ”USGA:s anvisningar bygger på att man ska kunna ta hand om vattenmängder på upp till 100 mm/h, vilket aldrig blir aktuellt under svenska förhållanden”. Konsekvensen är att man kan utforma avvattning på ett enklare sätt, skapa en växtbädd med mindre läckage och bättre vattenhållande förmåga, vilket har uppenbara fördelar för både skötsel och vegetationen.

Istället för grova rör menar man att det räcker med 50 mm dränrör, på 5 m cc, vilket är helt korrekt även för ett två-års regn (största förväntade regn inom en två års period).

Sanden som rekommenderas ligger inom det intervall som jag ofta hittar i väl fungerade växtbäddar som byggts upp under lång tid, genom sanddressning och bearbetning av mängden organiskt material i översta skiktet, som brukar kallas filten.

Vid anläggning av en green skriver SGF att man bör ha minst 2 vikt-% mullhalt, vilket är betydligt bättre än tendensen hos USGA att vilja ligga nere vid 1,5 vikt-%, vilket ofta medför att torv omsätts snabbt och efter ett par säsonger finns ingen mull kvar i nedre delarna av växtbädden, med följden att mikrolivet blir svagt och rotdjupet minskar.

Leta i bokhyllan om ni hittar ett exemplar, det är riktigt läsvärt.